ling af Anglosachsiska mynt (Nurnismatci Anglosaxonica
Musei Academicb Lundensis ordinata et descripta. Lundæ
1829). Gründen för denna anordning är l:o Regenten,
2:o Präglingsorten, 3:o Myntmästaren, 4:o Typen.
För hvarje regent upptages beskrifning öfver myn-
tens hufvudtyper efter alder, bestämd dels efter likheten
med fbregâende regenters typer, dels och företrädesvis
pâ grand af de upplysningaf, som af de Svenska jord-
fynden kunna hemtas. Varieteterna intagas efter deras
större eller mindre likformighet med hufvudtypen, eburu
âtskilliga bland dessa varieteter först under regentens
senare âr kommit i bruk. Andra bafva tydligen tillkom-
mit endast genom förvexling af stampar eller mynt-
mästares tillfalliga infall; en -eller annan fâr mahända
anses som falskmyntares arbete. De pà vissa mynt före-
kommande tecken, t. ex. en o, ett +, en eller fiera punk-
ter, anmärkas vid myntens beskrifning; men kunna ej
betraktas som varieteter, dâ dessa tecken icke bafva
egt annan betydelse, än att. utmärka vissa städer (se
t. . ex. Eoferwics mynt -under Edward Confessor). eller
särskilda myntmästare. Pâ de bifogade plancberna âr
aftecknadt ett mynt som représentant för bvarje hufvud-
typ och varietet frân och med Eadgar till ocb med
Harold II *), ocb vid typbeskrifningen i texten citeras
städse Rog. Rudings plancbverk »Plates to the Annals
of the coinage of Great Britain and its dependicies, third
edition», London 1840,- samt Edward Hawkins » The Silver
Coins of England, Second edition», London 1876.
Adversens säväl reguliera som irreguliera inskrifter
upptagas for bvarje regent i en särskild tabell, till bvil-
*) Endast för Edward Confessor hafva nâgra fâ varieteter icke blifvit
aftecknade, dels for att bespara ntrymme, dels emedan mynt af dessa
varieteter hittills icke förekommit i Svenska jordfynd. Typerna för de
i Sverige fnnna mynt frân tiden fore Eadgar angifvas genom träsnitt
i texten.
ken vid myntens beskrifning hänvisas medelst en bok-
staf eller siffra. För att undvika oreda vid citater af de
olika upplagorna, upptagas, med oförändrad nummerföljd,
fórst sàdana irreguliera inskrifter, som förekomma i ar- '
betets forata upplaga, sedan sàdana, som genom samlin-
o-ens tillvext under tiden efter àr 1845 tillkommit.
Reversens inskrifter àtergifvas fullständigt, mynt-
mastanìes namn i alfabetisk ordning, med bänvisning till
typen. Likhet med föregäende rad angifves m e d ■ —.
Bokstäfvernas form bar, sa vidt möjbgt varit, blifvit
tröget àtergifven. . Under JEthelrseds efterträdare börja
smàningom pá mynten användas nyare bokstafsformer, i
synnerhet pà de yngre typerna. Bokstafven E tecknas
nàgon gang pà senare tiden med g, hvilket -dock icke
kunnat i beskrifningen iakttagas. Icke sällan förekomma
pà mynten tvá bokstäfver sammanbundna, bvilket jag
icke ansett nödigt att angifva.
I reversens inskrift förekomma nágon gáng tvá per-
soners namn, hvilket en eller annan författare ansett be-
visa att tvä myntmästare arbetat gemensamt. Det kan
dock icke betviflas att i sàdana fall det senare namnet
är ett antaget tillnamn. Detta är sà mycket mera sanno-
likt, som det första alltid är ett mycket allmänt brükligt
namn, och myntet utgàtt fràn nágon stad, der mynt-
prägling i större skala bedrifvits, tili följd hvaraf en och
annan myntmästare fannit nödigt att antaga ett binamn,
för att icke blifva förvexlad med andra arbetare med
samma namn.
Pá de Anglosachsiska mynten i Svenska Kongl.
Myntkabinettet förekomma följande dubbia namn. Under
Konung Cnut: E d s ig e W a r e i Exeter; HCl fw in e Mus i
Ilchester; G o d e ic Swot, M a ta th a n B a l u jc (Ma th a n B a -
lu c ) i Lincoln; ì E l fw i Sw e c e l (H Il fw i i Sw e n c e l ), G o d -
r ic C a l ic (G o d r iic C a l ic ), L e f sta n S v en c , L e o f r e d B ru n