Harthacnut, son af Konung Cnut och Emma (/Elgifve) af Normandie,
K. HÜthelrseds enka, uppehöll sig, vid faderns död 1035, i Danmark
och tog detta rike i besittning. Snart mäste han rusta sig till
krig mot Norges invänare, som förjagat hans halfbroder, Underkonungen
Sven (f i Danmark 1036), och antagit Olof den Helig es son Magnus
till Konung; men innan striden börjades, slöto de unga Konungarne
fred (1036), med vilkor, att om endera af dem dog utan barn, skulle
den andra, om han öfverlefde, ärfva hans rike. — Ehuru Harthacnut
ägde ett stort parti for sig i England, särdeles bland Westsachserne,
künde hau ej förr än 1038 följa deras kallelse, att göra sina anspräk
pä Engelska thronen gällande. Han begaf sig detta är med en flotta
till Brügge i Flandern, der vintern tillbragtes hos Grefve Balduin. Dä
Konungen följande vären stod färdig att gä öfver till England, ankom
underrättelse om Harolds den 17 Mars 1039 inträffade död samt anbud
af dennes krona. Harthacnut infann sig och antogs samt kröntes tili
Konung öfver heia England, der han sedan qvarstannade tili sin död.
Medan Konungen sjelf lefde i veklighet och frosseri, lemnades styrelsen
i händerna pä modern, Drottning Emma, och den bekante Earlen God-
wine. Danskarne framforo med väldsamhet mot den Engelska befolk-
uingen och en krigsgärd af 32,000 pund silfver utkräfdes tili aflöning
ät besättningen pä den flotta, som följt Konungen tili England. — För
att uudvika strid med den gamla konungastammens ättlingar, inkallades
är 1041 K. HSthelraeds son Edward frän Normandie, der han sökt
tillflygt, och upptogs i Konungens hof. — Dä Danmark änyo anfölls
med krig af Norska Konungen Magnus, ville Harthacnut ej lern na England,
utan uppdrog befälet öfver sin flotta ät Ulf Jarls son, Sven Estrids-
son, som blef slagen och mäste fly tillbaka tili England. — Harthacnut
dog plötsligt den 8 Juni 1042 af ett slaganfall, som träffade honom
med bägarn i hand vid ett bröllopsbord.
Typer for K. Harthacnuts mynt.
Typ. A.
Adv. Konungens brdstbild, venstra sidan, med rund bjelm och
diadem.
Rev. Ett kors bildadt af fyra aggrunda skoldar, som med sma-
lare andan hvila p& en rund skbld i midten.
Tab. 10.
Var. a. Lik hufvudtypen; men pa Adv. ar bildens bfigra
sida framvand.
Tab. 10. — Ruding, pi. 24, n. 1. — Hawkins,
n. 2; pi. XVII, n. 216.
Typ. B.
Adv. Konungens bröstbild, venstra sidan, med rund hjelm och
diadem; venstra handen häller en spira med tre knappar
eller en lilja pä ändan.
Rev. Ett dubbelt kors, hvars armar sluta vid en cirkel inom
omskriften; öfver midten är lagd en qvadrat med in-
böjda sidor och en punkt i hvarje hörn samt en punkt
i midten.
Tab 10. - Ruding, pl. 24, n. 2, 3. — Hawkins, n. 3, pl.
XVII, n. 217.
Var. a. Lik hufvudtypen; men pä Adv. saknas armen
och handen.