Typ. I.
Adv. Konungens bröstbild, venstra sidan, med rund hjelm och
diadem; fram för bilden en spira med tre knappar pä
ändan.
ßEV. Ett dubbelt kors, hvars armar sluta inom omskriften; i
korsvinklarne: P A E X (pax).
Tab. 12.
Var. a. Adv. Lik Adv. af Typen E. — ßev. Lik ßev.
af Typen I, men korsets armar gä ut tili myn-
tets kant.
Tab 12.
Anmärkningar.
Konung Harthacnuts mynt förete en mängd olika typer. Med af-
seende pä ätskilliga bland dessa kan tvekan uppstä, liuruvida de böra
hänföras till England eller Danmark. Svärigheten vid denna fördelning
ökas deraf att man i Danmark användt Engelska myntmästare, och att
de flesta Danska mynten äro präglade i den Skänska staden Lund,
hvars narnn är lika med den förnämsta Engelska myntorten Lund ene
(London). De Danska myntens vigt är visserligen i de flesta fall nägot
lägre, men denna olikhet kan icke anses füllt afgörande, för att skilja
de bada ländernas mynt, alldenstund mynt, som obestridligen äro präglade
i England, icke sällan variera i vigt. Aldraminst kan vigten ega
nägon betydelse i fräga om mynt af typer, som icke kunna anses vara
normala, hvarken för det ena eller det andra landet. Konungens namn,
da det är füllt utsatt, tecknas vanligen pä de Engelska mynten HARBA-
CNÜT, pä de Danska HARBECNUT; men den sednare namntecknin-
gen förekommer stundom pä Engelska, lika som den förra pä Danska mynt.
Fullkomligt normala Engelska typer äro endast de under A och B
upptagua, hvilka öfvergätt frän Harthacnuts bäda närmaste företrädare.
h a r t h a c n u t s t y p e r .
Men derjemte hafva myntmästare under Harthacnut, lika som under
Harold I, nägon gäng, fastän i ringa mängd, präglat mynt, med upp-
tagande delvis eller fullständigt af föregäende regenters Enge l ska mynt-
typer. Sädana mynt, antingen de hafva tillkommifr genom värdslöshet
eller tillfälligt infall, eller möjligtvis utgätt frän nägon falskmyutares
verkstad, har jag ansett mig böra hänföra tili Eugland. Det är möjligt
att ett eller annat bland dessa abnorma mynt blifvit prägladt i Lund
af nägon till Danmark öfverflyttad Engelsk arbetare, men i afsigt att
de skulle anses som Engelska, sä som förhällandet synes hafva varit
med det Hüthelrseds mynt, hvilket jag upptagit under n. 2897 *)• Men
dä mynt med sädana kuriositetstyper blifvit präglade i obestridligt Engelska
städer, säsora Lincoln, Norwich, York, kan man med skäl antaga
att dylika blifvit slagna äfven i London, der myntning pägick i betyd-
ligt större skala än i nägon annan Engelsk stad, och der afvikelser frän
de normala typerna nägon gäng förekomma äfven under regeuter, som
icke herrskat öfver Danmark.
Ätskilliga andra typer äro deremot obestridligt egendomliga för
Danmark, hvilket bevisas dels deraf att de blifvit oförändrade begagnade
under Harthacnuts efterträdare, dels deraf att mynt af dessa typer an-
träffats i stor mängd i Skänska jordfynd pä föga afständ frän den Danska
präglingsstaden Lund, men deremot sällan, kanske aldrig, i fynd inom
England, och endast undantagsvis nägon gäng bland de rika Engelska
myntskatter, som upptagits ur jorden i Sveriges landskap norr om Skäne.
Pä de grunder jag här anfört anser jag de mynt, som i Rudings
verk upptagas pä planchen D, n. 40—42, pl. E, n. 4, pl. H, n. 45—47,
tillhöra Danmark. I afseende pä den sist anförda, ä pl. H, n. 47 teek-
nade typen kan visserligen nägon tvekan uppstä, dä man (inner mynt
af denna typ, pä hvilka efter Konungens namn följa bokstäfverna AN
(dock utan REX); men den öfvervägande mängden af likartade mynt,
utan detta tillägg, binder äfven denna varietet vid Danmark. — Hawkins
upptager, under n. 4, pl. XVII, n. 218, denna typ, samt under
n. 5 Rudings pl. D, n. 42 och pl. H, n. 45, 46. De pä Rudings pl.
D, n. 40, 41 och pl. E, n. 4 aftecknade mynten anser Hawkins icke
vara Engelska.
Typen A öfverensstämmer med Cnuts Typ K och Harold Iss Typ A.
Jag har defför ansett mig böra äfven för Harthacnuts mynt upptaga
denna form som hufvudtyp, ehuru den är mera sällsyut än varieteten a.
*) Jfr anmärkningen vid Æthelræds Typ F, pag. 31.