E d w a r d , son af K. ABthelrsed och Emma af Normandie, uppsteg,
genast efter halfbrodern Harthacnuts död 1042, pä Englands thron,
ehuru hans i klosterlig stillhet tillbragta ungdomslif gjorde honom föga
benagen att mottaga konungavärdigheten. Kröntes 1043. England här-
jades af Norska och Danska Kouungen Magnus den Gode, men efter
dennes död 1047 slöts fred med Norska Kouungen Harald Härdräde,
äfvensom med Danska Konungen Sven Estridsson, hvilken säges hafva
fatt löfte om nägon ärlig tribut frän England. Detta räckte dock icke
länge; Danskarne fördrefvos smäningom ur landet och Danegälden upp-
häfdes fullkomligt är 1049. Edwards makt inskränktes betydligt af hans
svärfader, den mäktige Earlen Godwine, och dennes söner, hvilka bade
stora delar af landet i förläning. Med dessa uppstod ovänskap i samma
man Konungen, af svaghet för det land der han fätt sin bildning, in-
kallade oeh befordrade andliga personer frän Normandie samt omgaf sig
med Frankiska vänner och tjenare. Dessas öfverväld väckte tvister inorn
landet. Godwine jemte hans söner, som tagit de missnöjdas parti, lands-
förvistes 1051 och Konungen försköt sin gemäl, Godwines dotter, Ead-
gythe. Följande äret äterkom Godwine frän Flandern och hans son
Harold frän Irland med en betydlig flotta och drogo mot Konungen
upp tili London, men innan man kom tili strid ingicks förlikning (1052).
Godwine och hans barn insattes i sina förra rättigheter och de Frankiska
vännerne lemnade landet. — Ett lyckligt krig utfördes 1055 mot
Skottska Konungen Duncans mördare och efterträdare Macbeth. Landet
underkufvades och lemnades af Edward som län ät Duncans son Malcolm
Ceanmore. Med invänarne i Wales fördes längvarigt krig. Deras
Konung Griffith crkände Edward som Ofverkonung 1056, men striderna
fömyades ofta, tili dess Harold 1063 tvingade Walliserne att uppsäga
Griffith, som följande äret mördades. — För att bibehälla thronföljden
hos den gamla konungastammen, inkallades Edmund Jernsidas son Ead-
ward, som vistades i Ungern. Han kom 1057 tili London, men afled
der, innan han ännu räkat sin farbrodeiv— Edward Confessor dog d.
5 Jan. 1066 och utnämnde pä dödssängen sin sväger Harold, Godwines
son, tili sin efterträdare. — Konungens fromhet och nitälskan för den
katolska kyrkan har gifvit anledning tili binamnet Confessor (Bekännareri).
Ad v .
Re v .
Typer för K. Edward Confessors mynt.
Typ. A.
Konungens bröstbild, venstra sidan, med roncl hjelm omgifven
af en taggig krona.
Ett litet enkelt kors midt pä faltet inom en cirkel.
Tab. 12. — Ruding, pl. 25, n. 33, 34. — Hawkins, n. 15;
pi. XVII, n. 226.
Var. a. Pä Adv. Konungens bröstbild, venstra sidan, med
rund hjelm och diadem; fram för bilden en spira
med en lilja pä ändan. — Rev. lik Rev. af huf-
vudtypen.
Tab. 12,
Var. b. Pä Adv. Konungens bröstbild, högra sidan, med
krona och skägg; fram för bilden en spira med
tre knappar pä ändan. .ü4i Rev. lik Rev. af huf-
vudtypen.
Tab. 12. — Ruding, pl. 28, n. 1. — Hawkins, n. 8.
Var. c. Pä Adv. Konungens bild framvänd, med krona
och skägg, inom en cirkel. — Rev. lik Rev. af
hufvudtypen.
Tab. 12. Ruding, pl. 25, n. 29—31. — Hawkins,
n. 13; pl. XVII, n. 225.
Var. d. Lik var. c; men pä Rev. vid cirkeln en liten
balfmäne midt för hvarje korsvinkel.
Ruding, pl. 25, n. 32. — Hawkins, n. 14.