ödmiukeligen, att Wälborne Hr Assessorn behagade, när hans
kraffter] det tillsäja, öfwer föregäende puncter lämna sina ob-
servationer.
Stockh. d. 29 Oct. 1728.
Carl B e in li. Berch.”
Assessorn, hvars pröfning dessa ”'punkter” understäldes, var
utan tvifvel den berömde myntkännaren Nils Keder, Assessor i
K. Antiqvitets Arkivet.
Pá kanten af ofvan intagna promemoria finnes ett af Berchs
hand uppsatt koncept tili en likartad skrifvelse, stäld tili en
Biskop (tydligen d. v. Biskopen i Göteborg, sedan i Linköping
och slutligen utnämnde Ärkebiskopen Erik Benzelius), hvars rád
han utbeder sig ”sii mycket hellre som han hafwer att tillskrifwa
H. H. B:s tryckte och handskrefne wärck, som munteliga taal
största delen af den lilla kunskap han äger om mynt och me-
dailler.” lnnehäilet är hufvudsakligen detsamma som i föregäende
skrift med nágra tillägg. ”Hwad ansichterna angär skola
gamia Sigiller uthi Antiqvitets Collegio, likstenar och malningar
uthi Peringskiölds wärk, Svecia antiqua, och dylikt fuller bibringa
en hop; det öfriga supplerar Hr Hedlingers ymniga imagination.”
Bekymret för ”de 2:ne Ericar, som efter Stenkils död slogos
om riket”, förekommer äfven här, med hemställan ”om icke de
künde bägge stä emot hwar andra med slutna hielmar, emedan
man hafwer sá Uten kunskap om dem.” I afseende pá källor,
som kunna begagnas, yttrar han : ”J%g tillstär att jag blifwit lika
som rädd för Johannes Magnus, Ericus Olai, och dylika, för
deras fehl som jag dageligen hör er uptäckas; och utivalt Hr
Bifskopens] Collegium Antiquitatum, des Series uthi Actis Liter.,
Vitis Aquil., Monum. Eccles. och Doctor Celsii Chronicon; emedan
dessa auctorer hafwa lefwat närmare in tili de tiderna,
hwarom de skrifwa, än Loccenius och sädana.”
Bland Berchs handskrifter fènnas fiera varierade förslag
tili inskfifter för hela serien, dels pá svenska, dels pá latin,
deribland äfven de, som af Hedlinger och öfriga gravörer blifvit
använda fràn och med n. 1 tili och med h. 43, med undantag
af n. 9. De följande (n. 44—55) äro af Berch skrifna endast
pä svenska, men innehället är lika med den latinska öfversätt-
ningen, som finnes à dessa medaljer. Inskriften à n. 9 uppgafs
af K. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien 1842. Vär
tids kritik kan icke godkänna en del af dessa historiska uppgifter,
icke ens alla de upptagna Regenterna. Men man má besinna
att Berch icke var historieforskare, utan nöjde sig med att följa
sädana lärda män, som pá hans tid ätnjöto stört och i mánga
fall rättvist anseende.
Hedlinger grep är 1734 verket an, men hann icke sjelf gravera
fiera än titelmedaljen och dedikationsmedaljen (n. 56) samt
n. 1, 30 55. Hans lärjunge och efterträdare i medaljörssysslan
Daniel Fehrman graverade n. 7, 8, 10—29. Sonen Carl Gustaf
Fehrman fortsatte pä 1780- och 1790-talet med gravering af n.
2, o, 5, 6 och fráns. tili n. 54. a. och 55. N. 9 graverades 1842
af Per Henrik Lundgren. Endast n. 4 har icke blifvit graver ad.
Atsidorna tili n. 8, 11, 30, 38, 41, 44, 45, 49, 50, 52, 53 hafva
blifvit omgraverade, n. 8 och 45 med C. G. Fehrmans Signatur,
de öfriga osignerade, men sannolikt alla arbetade af densamme
eller af fadem. En eller anrian fränsidas stamp har äfven
blifvit omgraverad. Alla stamparne, med undantag a f fränSidans
stamp, till n. 54. a., förvaras pá K. Myntet. Stamparne till ât-
sidan af n. 11, 14, 16, 17, 19, 24, 29, 35, 37, 39, 43, 49, 55, 56
samt till frànsidan af n. 15, 32, 43, 54 äro alla mer eller min-
dre skadade.
Alla medaljerna äro af lika storlek (11 lin. ¡ J 8:e storleken),
stundom nágot litet varierande till följd deraf att de icke äro
präglade i ring. För att första inskrifterna pá frànsidan torde
icke behöfvas annan förklaring än den sóm lemnas pá titelmedaljen,
neml. att F. betyder filius (son); F. frater (broder); N.
nepos (barn af broder eller syster eller af deras barn)-, E. elec-
tus (vald); C. çoronatus (krönt); M. mors naturalis (naturlig
död); M. mors violenta (váldsam död).
A f dessa medaljer eger Kongl. Myntkabinettet 2 exemplar
i brons af titelmedaljen samt n. 1, 30—55 och dedikationsmedaljen
(n. 56); ett ex. i silfver, ett i brons af n. 2, 5—8, 10—29 och
54. a.; ett ex. i silfver af n. 9; ett ex. i brons af n. 3; — alla
slagna med de ursprungliga stamparne, utom bronsexemplaret
af n. 8. Riksbankens samling eger en fullständig serie i silfver,
alla, utom n. 30, 38, 41, 50 och 52, slagna med ursprungliga
átsidor.